Januariflicka

Jag har tänkt på det här med kärlek. Att säga att man älskar någon är det starkaste man kan säga för att visa sina känslor för någon. De små orden rymmer så otroligt mycket. Det gäller att säga de vid rätt tillfälle och på rätt sätt för då kan de skänka så mycket lycka men de kan även skapa en hel massa ångest. Det jag tycker är absolut svårast är att veta när man faktiskt älskar någon. Var går skillnaden från att bry sig väldigt mycket om, vara väldigt kär, ha extremt roligt tillsammans eller bara vara galet attraherad av någon?
När vet man att man faktiskt älskar?

Vissa säger att om man älskar någon så känner man det bara. Man bara vet. Jag tror inte på det för fem öre. Kärleken är så mycket mer komplicerad än så och det måste den vara. Hur skulle vi annars kunnat plocka upp sådana underbara skatter ur den som det faktiskt går att hitta? Ibland krävs det nog en hel del tankeverksamhet och en hel del grubblande för att komma fram till vad man egentligen känner. Att våga och låta sig själv älska någon är ett stort och viktigt beslut och precis som med alla andra stora och viktiga beslut så kräver det en hel del eftertanke.